Identify Yourself! Är du en datanörd eller något mer och vad är jobbet för dig idag och i framtiden?
Vi frågade Sason, 33-årig mångsysslare, poddare samt frilansande konsult och expert inom IT hur han tänker om sig själv, jobb och karriär. Hur kommer han att vilja jobba i framtiden, vad är viktigt för honom och vilka problem ser han i branschen. Många forskar om detta världen över och de har en klar idé om hur det kommer att se ut. Men hur stämmer den visionen med hur det ser ut idag och vad vi som individer vill ha? Känner du igen dig?
Sason Ohanian är en eftertraktad kodare, nybliven poddare, musiker och kreativ mångsysslare. Vi ses på det uppdrag han är på just nu. Ett flashigt, ungt företag som vuxit sig stort och inflytelserikt på bara ett decennium. Ett populärt företag inom branschen, men där man, som i hela branschen, har svårt att få de anställda att stanna. Vi frågade Sason hur han ser på de arbetsplatser han hittills har varit på, hur hans egen utveckling har sett ut och hur han ser på framtiden.
Identitet och värderingar på jobbet
Sason börjar genast prata om identitet och meningsfullhet. Redan som 12-åring kodade han och konstaterar att ”Jag har varit en datanörd väldigt länge i mitt liv och programmerat väldigt länge och är väldigt bra på det!”. Men han säger att det är svårt att hitta sätt att utvecklas inom området mer än att bli ännu djupare specialist. Sason läste en typisk jobbannons, där de sökte någon som identifierade sig som ’full stack developer’ och fastän hans CV skrek perfekt så kändes den helt fel. Han insåg att identiteten som datanörd var för trång för honom. Därmed startade en resa som handlar, inte bara om att förstå vem man är utan att få ihop livet, både det personliga, karriären och kanske till och med det andliga. ”Jag är datanörd men även väldigt intresserad av idéer, kreativa sysslor och beroende av att vilja utveckla mig själv, göra något nytt”. Hur är det möjligt att få göra det inom IT idag och vad säger experterna om framtidens behov?
Kort utdrag från framtidsrapporterna
World Economic Forum beräknade redan 2017 att ca ”65 % av dagens lågstadiebarn kommer att ha yrken som ännu inte finns”. Samtidigt har både internationella institutioner som Learning Policy Institute, USA och Universum, Employer branding bolag i Sverige kommit ut med rapporter om hur framtidens medarbetare ska se ut. Man ska vara snabb och kunna anpassa sig, vara flexibel helt enkelt. Viktiga egenskaper kommer att vara problemlösningsförmåga och kritiskt tänkande, liksom att vara analytisk och att kunna se mönster. Som en röd tråd går att ta egna initiativ och att vara kreativ. Även ledarskapet förväntas ändras till en mer coachande ledarstil, där man kanske till och med roterar ledarskapet eller arbetar helt värderingsbaserat. Så var står vi idag och hur matchar dessa egenskaper sådana som Sason?
Företagens struktur och femårsmodeller i kollision med kreativiteten
Sason menar att det skiljer sig åt mellan olika företag men att IT-branschen generellt fortfarande är mestadels toppstyrd.
”Företagen har ofta en rigid bild av vad de vill göra. De har ledningsgrupper som har bestämt att inom fem år ska vi ha gjort det här och det får stora konsekvenser för vad som ska göras av de anställda”, vilket leder till att man trycker ner besluten i organisationen. ”Det lämnar väldigt lite utrymme för mig att vara kreativ” menar Sason. Hans egna behov av att utveckla sig och att komma med nya idéer har i så fall ett begränsat utrymme på de flesta företag, men han är också självkritisk. Han inser att hans ansvar inte bara är att komma med nya idéer utan också att kunna bevisa att det går att förändra. I IT-världen menar Sason att han har fler idéer än vad branschen kan ta emot än så länge, vilket i så fall kan ses som en konflikt mellan individuell förmåga eller vilja och en inneboende tröghet i företagssystemet. Det är lättare att vara kreativ på egen hand menar Sason. Vi kommer tillbaka till personalomsättning och meningsfullhet där Sason beskriver resultatet eller slutprodukten i dagens arbetsuppgifter som ofta alltför långt ifrån individens eget liv, vilket minskar meningsfullheten. Han menar och att den höga personalomsättningen kan vara ett symtom på svårigheterna med att få prova nya saker, dvs inte bara avancera i sidled. ”Jobben skiljer sig inte så mycket åt och du byter hela tiden kollegor. Är det någon sorts brist på meningsfullhet” som gör att folk inte stannar undrar han.
Så hur skulle den ideala arbetsplatsen se ut?
Sason kommer ofta tillbaka till meningsfullhet, inte bara på jobbet utan hela livet och att det behöver sitta ihop. Sason målar upp en bild av en mer utforskande arbetsplats med möjlighet att jobba ’remote’, alltså hemifrån eller där man råkar befinna sig. ”Jag vill inte ha ett 9-5 jobb, sedan göra något helt annat hemma…vi har kanske som kultur blivit lite för duktiga på att separera det professionella och det privata?”. Sason tar upp arbetstiden flera gånger som en faktor som hindrar den personliga utvecklingen, kreativitet och effektivitet. Även framtidsforskarna menar att den stipulerade 8-timmars arbetsdagen snart kommer att höra till det förflutna. För Sason är fördelarna tydliga.
”Som standard tror jag att vi måste släppa det här med 8-timmars arbetsdag. Det känns mindre och mindre relevant…min effektivitet är ojämn. Jag jobbar mer i ’bursts’. Jag kan vara jätteproduktiv en vecka och behöva ha ett annat tempo en annan vecka”.
Han menar inte att ta ledigt utan att mängden energi man själv har och även uppdraget kräver inte fungerar som en jämn ström. ”Man behöver ha respekt för att det är olika vad som behöver göras och vilken energi jag kan lägga in”. Den fasta arbetstiden med inlagda möten och att man gör sina timmar, menar han, är hindrande och gör så att man känner sig kontrollerad. Han säger också att han jobbar bättre om han kan välja att sitta ostört var man vill. ”Ibland kan jag tycka att miljöerna är påfrestande till och med men jag förstår att arbetsplatserna vill ha kontroll…”. Samtidigt inser han att det sociala också måste finnas men även här önskar han en större flexibilitet från företagens sida, t.ex. ”…varför får man inte bestämma vilka man får jobba med?”. Han inser vikten av att få till ett effektivt team men menar också att de ansvariga sällan gör en sådan djupanalys och utbrister ”man måste ha roligt också!”. Sason ser inget behov av att ha schemalagda avstämningar varje dag. Istället ser han chefen som en resurs han gärna kommer till när han själv har något att visa eller stöter på något problem.
Så vilka hinder ser du innan du får din ideala arbetsplats i harmoni med värderingar och identitet?
För individen kan det vara flera saker menar Sason. Han tar sig själv som exempel. Redan som riktigt ung var han intresserad av en akademisk karriär och fick ett erbjudande om en doktorandtjänst. Han tackade nej och även om han idag inte påstår att det var fel, så konstaterar han att orsaken var att han valde det som betalade mest. ”…vi påverkas alla av samhällets normer. Vägen man tar är inte nödvändigtvis den väg man i hjärtat vill ta, utan man kanske tar en väg…där det finns mer pengar eller status”. För honom har den insikten gett honom ett uppvaknande. ”Vilka värderingar vill jag ha? Varför jagar jag pengar och inte att må bra? Varför lär vi inte varandra att den högsta strävan ska vara att må bra?”.
Han konstaterar också ödmjukt att om han själv har kommit till den slutsatsen så är det troligt att många med honom känner likadant. Sason skrattar till när han minns insikten ”varför har jag gjort nördgrejen till min identitet? Vad håller jag på med? Det är inte jag, jag kan en massa annat”. Han beskriver hur identiteten som datanörd, en identitet han själv har varit med att bygga har hindrat honom från att utvecklas som människa och att ignorera andra sidor och kompetenser som han behöver för att må bra. Han betonar att han gillar det han gör och att det i allra högsta grad kan vara kreativt eftersom koda kan innebära att man bygger något abstrakt i tankevärlden. Å andra sidan ser han en brist på de möjligheterna i företagsvärlden, vilket begränsar honom. Drivkrafterna i samhället och företagen påverkar vad som prioriteras just nu och kan också ses som ett hinder. Vi lever i ett konsumtionssamhälle, betonar han och IT-företagens produktutveckling drivs av att optimera människors ’beroende’.
Konsumtionssamhället, i konflikt med våra behov av meningsfullhet
Ordet beroende betonar han som brett men som en stark drivkraft till typen av jobb vi har idag inom IT och hur de är uppbyggda. Alla tjänster han och hans kollegor jobbar med ska maximera användarens behov av tjänsten. Man gör små kontinuerliga ”tweaks” för att se till att användaren är kvar. Om inte en lyckas så kommer nästa. Han nämner TikTok som ett exempel där man idag till och med kan använda korta videosnuttar som kommer efter varandra ”extremt beroendeframkallande och jättekul!”. Sason avslutar med att säga att han trots detta hoppas att vi en dag kommer att ta ett steg tillbaka och säga ”vad sysslar vi med? Vi pratar mycket om hållbarhet men vi är blinda för grundorsaken. Våra beteenden är inte hållbara och det är beteendena som driver icke-hållbarheten. Det är som en loop.
What’s next?
För Sason betyder den personliga resan att han har börjat utmana och utforska sig själv utanför den trånga etiketten som datanörd. Han försöker lyssna på vad han själv trivs med och mår bra av vilket har resulterat i att han, tillsammans med sin vän Oliver Moghaddam, nyligen startade podden Strange Loop. I podden blandas lite teknik med tankar om livet, känslor, samhällsfrågor, kultur och allt annat vi är, utanför den box vi kanske har hamnat i. Ett sätt att exponera sig själv och ge andra inspiration att göra detsamma. Kanske hitta tillbaka till kreativitet, bredd och meningsfullhet i arbetslivet och privatlivet – så som en loop.
Av Annie Ekman
