Bli din egen och andras hälsocoach - med hälsan som bonuscheck
När jag kommer in genom dörrarna vänder sig Hälsoinspiratören Camilla om och på något sätt vet vi precis att det är vi som ska träffas. Bredvid står Carolin och båda börjar genast le stort, skratta och prata om att de står vid receptionen och gör alla snälla med pepparkakor medan de väntar. Receptionspersonalen har redan stora leenden de också, smittade av den positiva energi dessa två sprider omkring sig. Carolin Sundquist Ballester och Camilla Hane är hälsoinspiratörer på Arbetsförmedlingen och något säger mig att de redan har gjort en skillnad efter några månader med uppdraget.
Det hela började efter sommaren när Arbetsförmedlingens huvudkontor efterlyste någon som skulle vara intresserad av att vara hälsoinspiratörer på sin enhet. Carolin och Camilla anmälde sig genast till att fungera som chefernas ambassadörer. I riktlinjerna står det att ”Arbetsförmedlingen ska skapa förutsättningar för att vara en hälsofrämjande arbetsplats…som främjar en god hälsa och därmed en god verksamhetsutveckling.” Riktlinjerna betonar att hälsa handlar om både den fysiska- och psykosociala arbetsmiljön och dessutom individens egna ansvar för att ”rusta sig själv livsstilsmässigt” så att man mår bra över tid.
Det här låter ju väldigt bra, framför allt för en myndighet som dessvärre stoltserar med några av de högsta sjuktalen av alla myndigheter. Så vad fick Carolin och Camilla att hoppa på uppdraget och hur gör de för att skapa en förändring?
Carolin Sundquist Ballester jobbar som Art Director inom produktutveckling, digitala tjänster, en tjänst hon sköter som vanligt med hälsoinspiratörsuppdraget utöver det. ”Jag signade upp för det men sedan tänkte jag hjälp, jag har ju alldeles för mycket att göra. Jag ångrade mig men då hade Camilla också anmält sig och så blev vi två!”. Camilla Hane jobbar, precis som Carolin, inom produktutveckling, digitala tjänster men som projektledare. Hon har tidigare jobbat med företagskulturfrågor och kände mycket för att stödja cheferna i det hälsobefrämjande arbetet. Men vad fick dem att hoppa på just detta? Carolin beskriver sig som en person som brinner för att boosta andra, som en slags personlighetscoach, medan hon är sämre på att faktiskt se till sitt eget välbefinnande. Hon såg därför det här uppdraget som ett slags självhjälpsledarskap, både för sig själv och andra. Camilla instämmer, ”att hoppa på det här var som att sätta kniven mot strupen för hur jag själv gör”. De har båda förändrat sitt eget sätt att jobba för att kunna stå för det de predikar om. Camilla upplever också att hon mår bättre och faktiskt blivit lyckligare av att ge till andra och jobba som hälsoinspiratör.
Så vad är hälsa och vad har ni gjort hittills?
Både Carolin och Camilla beskriver hur balansen i livet handlar om att få plats med både jobb, familj och fritid, men att det också handlar om att skratta, känna samhörighet, utvecklas och uppmärksamma varandra på jobbet.
Projektet startade med en gemensam enhetsdag där alla medarbetare och chefer hade en workshop tillsammans om vad hälsa betyder för dem. Camilla beskriver hur de kom fram till många olika vinklar och även lite halvtokiga idéer, såsom att gå promenad och klappa en hund eller krama ett träd. Tillsammans har sedan Camilla och Carolin skapat förutsättningar för allt från lunchpromenader, meditation och starta-dagen koncept till pingisturneringar. Självklart har de också varit ute med ett gäng och kramat träd till allas förtjusning. Camilla är övertygad om att för att det ska kunna bli en skillnad får det inte vara så svårt. Man måste inte springa ett maraton. Hälsa i stunden, i det lilla, till exempel en fika, att ha roligt tillsammans, att ta en lugn promenad eller att helt enkelt hålla på sina pauser under dagen är lika stort. Camilla utbrister ”man måste kunna flabba med varandra!” och beskriver hur Carolin höll i en skrattyoga för alla chefer och medarbetare. ”Vi skrattade så att vi grät”. I det här fallet var alla aktiva och cheferna gjorde samma saker som alla andra. Några kände sig inte bekväma med det och kunde vara mer åskådare. Som en framgångsfaktor säger Camilla att det måste vara högt i tak på företaget för att det ska fungera. Man måste få testa, misslyckas och testa igen. Man måste få gensvar uppåt och nedåt. Alla måste också kunna få stå tillbaka eller göra saker på sitt eget sätt för att känna sig bekväma. Hon beskriver hur de hade pinn-yoga mitt i lokalen där flera i ledningen satt, vilket kändes exponerat för vissa och jättekul för andra. Hon menar att det är viktigt att man kan hänga på, skippa eller göra aktiviteten på ett sätt som ger, inte tar energi.
På sin enhet arbetar de med så kallade agila team vilket båda tycker är fantastiskt. Varje morgon har de så kallad ”stand-up” där de får koll på varandra, vad alla gör och hur de har det och där man återkopplar och ger positiv feedback. Här är Camilla tillbaka på hur viktigt det är att vi lyfter blicken och ser varandra och att hälsan i de agila teamen har ökat. Eftersom både Carolin och Camilla arbetar i en aktivitetsbaserad arbetsmiljö så ser de en möjlighet för hälsoinspiratörerna att värna om och skapa en kultur som främjar de sociala nätverken och samhörighet över gränserna.
De kommer tillbaka till att man måste våga testa, misslyckas och prova på nytt för att hitta vad som fungerar och engagerar. Carolin har arrangerat morgonmeditation men märkt att tiden inte passar. Camilla har ordnat lunchpromenader men fått feedback att det kan bli stressigt att hinna äta. Istället för att ge upp kommer de med justeringar så att fler hänger på. Camilla har märkt att hon alltmer identifieras med promenaderna vilket gör att hennes lunchmöten alltid börjar med en promenad, ofta på besökarens initiativ! En annan förändring är walk-and-talkmötena. Numera sker medarbetarsamtalen som walk-and-talk, där enhetschefen går i bräschen. Vardagsmotion och hälsa hänger ihop och alla små förändringar ger effekt.
En viktig framgångsfaktor är att de inte bara jobbar själva utan hittar fler, så kallade ”leads”, som helt enkelt tar leaden eller stafettpinnen och brinner för en viss aktivitet. Ett exempel är pingisturneringen som genomfördes för en tid sedan. Turneringen blev lyckad, både för att den befrämjar vardagsmotionen, Camilla avbryter, skrattar och säger ”de börjar ju träna för att tävlingsandan kommer igång”, men också för att vår medarbetare som var lead för aktiviteten skapade teamen, vilka sedan själva fick komma överens om när de skulle spela. Det blev enkelt, lättillgängligt och på deras villkor. Med hälsan i fokus blev det en lyckad aktivitet, både fysiskt och socialt.
Camilla uttrycker det som att man måste våga göra en skillnad, samtidigt som man alltid ger cred till de som ska ha det, inte tar åt sig äran själv. Det gäller att dela med sig. Som hälsoinspiratörer har de skapat ett nyhetsbrev med blänkare från olika aktiviteter, kommande aktiviteter och kanaler för medarbetarna att komma med egna förslag eller citat från de anställda. Här försöker de också länka informationen till vetenskap om hälsa för att få tyngd i de förslag och aktiviteter de tar fram. Ett sätt att hålla igång den hälsokultur som de har börjat sprida, är att skicka ut kul bilder och inspiration lite då och då, till exempel i morse när de matade besökare med pepparkakor och leenden.
Hur har projektet gått? Kan ni se någon effekt av att ha hälsoinspiratörer?
Både Carolin och Camilla upplever att de mår bättre själva och jobbar bättre, att de faktiskt hinner mer på jobbet för att de har balans under dagen. Bara tre månader efter start ser de också att allt fler kollegor tar egna initiativ, kommer med förslag och erbjuder sig att fungera som lead för en aktivitet. De får mycket positiv feedback direkt och har en ännu starkare övertygelse om att det lönar sig att bjuda med positiv attityd till andra och att samarbeta för att sprida ett bättre hälsotänk på myndigheten. Carolin och Camilla har börjat jobba med mer uppföljning genom en slags medarbetarenkät men vill utveckla hur uppföljningen formuleras och följs upp. Arbetet med hälsoinspiratörer tycks redan ha börjat få en effekt på enhetens företagskultur men har också, långsamt men säkert, ökat självledarskap eller medvetenhet hos alltfler medarbetare. Målet med ett egenansvar för hälsan, för att orka över tid och ta ansvar för sin egen livsstil både på jobbet och i övriga livet, är kanske inte en utopi och behöver inte vara så krångligt. Carolin och Camilla är ambassadörer för cheferna men även för sig själva och märker hur arbetet som hälsoinspiratörer har påverkat deras eget självledarskap.
Vad tänker ni nu i efterhand om att ni antog den här utmaningen?
Carolin utbrister ”så otroligt bra att jag tog på mig den här rollen, för då måste jag ta ett steg tillbaka och leva som jag lär!”. Hon beskriver sig själv som högpresterande och att hon tidigare har struntat i både luncher och pauser. Nu tycker hon att det känns fantastiskt, även om hon har en bit kvar till balans. Camilla instämmer, ”jag är alltid tillgänglig och snäll men det gäller att passa på sig själv, att se sina egna tecken på stress och det har jag blivit bättre på”.
Uppdraget tar så småningom slut och ska då gå över till nya hälsoinspiratörer. Carolins och Camillas starka röster blir plötsligen lite trevande och suckande, kanske en indikation på ett något motvilligt avsked? Kan det vara så att inspirera andra till hälsa med ledningens fulla deltagande är smittsamt?
